Kan bara säga ”wow”~

Kan bara säga ”wow”~

Jag satt på operationsläktare igår.. Det var bland det häftigaste jag fått vara med om. Så himla imponerande hur en människa kan bli ”fixad” genom en annan människas hand.

Jag hade dock siktet hårt inställt på operationssköterskan. Hennes arbete var så häftigt. Hon hade sådan koll! Hon styrde typ operatören. Utan henne hade det varit kaos i operationssalen. Jag vill verkligen vara henne! Jag vill bli operationssköterska! Jag brinner verkligen för det yrket.

Jag kan inte berätta något mer tyvärr, eftersom jag lyder under sekretesslagen. Men det var ett otroligt imponerande arbete att få beskåda. En ära att få den insynen.

Idag lämnade jag småttingarna vid strax innan 9. Det var ett jäkla puzzel att få ihop morgonen med dessa 3 små tokar och en vild hund. Det gick, men hua. Imorgon blir spännande. Ska lämna dom till strax efter 7 för att sedan hinna hem och göra mig iordning för att åka igen vid 8 till skolan. Känns som att det kan bli lite stressigt faktiskt.

Är allmänt trött just nu, känns som att jag går runt i ett töcken, vaknar inte riktigt helt. Hör nog lite till underbara hösten oxå.

Nä, nu ska jag landa lite, dricka kaffe, ta en ingerfärsshot, sen plugga lite socialpsykologi 🤓

Puss på Er

Bilbrand i Axelsberg, 9 september 2018~

Bilbrand i Axelsberg, 9 september 2018~

Så då har idioterna hittat vårt trygga Axelsberg! Vad är det som driver en människa till att kasta brandbomb på andras bilar? Jag kan inte förstå..

Igår kväll, sent, satt vi här och kolla på valvakan. Helt plötsligt hörs en smäll, ”smash and grab”-smäll var våran första tanke. Man hör ett larm tjuta. Kollar ut genom fönstret. Ser ett par komma gående från tunnelbanan, stanna utanför oss och vända blicken mot centrum hållet. Tjejen hoppar högt när nästa smäll kommer.. De står som förstenade. En hög smäll till, ser hur tjejen hoppar högt och typ får flyktbetedskap i kroppspråket.. Öppnar fönstret och ropar ”Är det bilar de bränner??”

Ja-där, säger killen och pekar.

Vi ringer polisen, de hade redan fått larmet. Jag springer ner och ut på gården för att titta.. Dum som man är.. När jag ser lågorna, brandmännen anländer snabbt, fram med slangar, då smäller en av bilarna igen… Det ljudet, den branden, lukten, paniken i kroppen… Varför gör man såhär???

Kan inte låta bli att tänka att det är pga valet.. Att det är politiskt riktat. Att idioter som inte är nöjda med valets riktning åker ut och skrämmer slag på familjer i ett väldigt barnrikt område.. Här ska barnen gå till skolor och förskolor på gatan och passera utbrända bilar. Och varför kan inte människor bara ge fan i andras ägodelar? Respektera andra människor som kanske slitit hårt för att ens ha råd med bil?!?

Jag tycker det är hemskt när det hänt så nära inpå. Att se klipp på Facebook från bilbränder i Göteborg, är något helt annat än att ha det, höra smällarna, känna lukten och att det sker knappt 50 meter från där vi bor.. Jag har aldrig innan kunnat sätta mig in i hur en brandbomb låter när den ”exploderar” på en bil…. Aldrig ens kunnat tänka tanken. Det låter hemskt..

//Hanna

Min tur~

Min tur~

”Att finnas där för dig.. Att helhjärtat stötta dig och verkligen punschs för att du klarar det här galant! Ni kommer komma starkare ur det här än någonsin innan, just för att det här är en erfarenhet INGEN förälder vill ha. Jag om någon hatar motgångar, och kan bli riktigt barnslig när jag får motgångar, men senare år har jag börjat se motgångar som prövningar, som ett test för hur stark jag är och hur mycket skit jag kan ta utan att gå sönder helt. Varje motgång är till för att besegras och klara av och Ni kommer att klara detta! Ge det tid, andas och acceptera. Kämpa, andas & töm huvudet på negativa tankar. Försök att se vad Ni får med er för erfarenhet och hitta det lilla positiva i ALLT! Precis allt! Vänd det negativa, så kanske det kan bli ett äventyr.. Jag tror på Dig som mamma och vet att Du & hon fixar det här! Ni är aldrig ensamma! Vi är många som finns dygnet runt, året runt! ”

Ja, det var dagens styrke tankar till en som har det tufft just nu.

Själv med mig då.. Ja, skolan har börjat för mig igen efter min APL. Skolan är rörigare än någonsin med ändringar i schema och lärare som slutar. Typ som i vanlig grundskola tyvärr. Men skam den som ger sig! Jag har en uppgift som ska in innan fredag i den här kursen, sen är ytterligare 10 veckor avklarade! Jag ska bara hitta orken att öppna datorn och sätta fart. Men kl 15 idag har vi möte med Noels mentor och stödperson om hans Åtgärdsprogram så kanske att jag orkar mer ikväll.

Noel har gått på sommarlov, i torsdags ficka han ut 4an! Helt sjukt!

Idag går Sara ut 8an! Ett år kvar på högstadiet sen är det gymnasiet nästa.

Fattar inte hur det kunnat gå så fort allting! Jag hinner inte med alls!

I höst börjar Sigge på dagis. Inga småbarn hemma! Det blir en ny upplevelse! Jag ska plugga, R jobba och alla barn har dagis och skola.. Skönt och skrämmande!

Snart är det midsommar redan! Det känns som att någon satt tiden på rapid-fart för midsommar ska ju vara i mitten av året, och det känns omöjligt att det redan är dags.

Har blivit tillfrågad om att hålla i lekarna i år igen, och Ja, vad gör man inte för midsommar-teamet!! Utan lekar, ingen midsommar!?! Har fnulat massor, och hittat 5 grenar att köra. Inget annorlunda alls, men det blir nog kul! Huvudsaken är att lekar blir av bara..

Nä, dags att klä på sig kanske. En timme kvar sen ska jag vara i skolan.

Ha en fin dag! Och ett bra sommarlov för er som gått på ledigt!

Kram

Träningsvärk, muskelvärk och förväntansångest~

Träningsvärk, muskelvärk och förväntansångest~

Japp, det är jag det!

Nu är allt i sista ämnet inlämnat till skolan och jag kan bara sitta o vänta… inte min starkaste sida kan jag säga!!! Mina nagelband är sönder gnagda och naglarna nerbitna! Jag hatar att vänta!!!

Men nu måste jag vackert göra det!! B L Ä Ä Ä!!!

Sara var o röntgade käken med kontrast idag. R åkte med henne så jag fick möjlighet att plugga o skriva det sista. Hon var så duktig och modig, jag fick panik när jag röntgade rygg och höft, hon fick åka in med hela huvudet FÖRST i trumman. Jäkla modig och tapper tjej alltså! Nu får jag hålla tummarna för att det ser ”bra” ut på bilderna så det inte blir några nya injektioner i käken.

Var på Djupvatten Tabata ikväll. Oh shit vilken hurtig och tuff instruktör vi hade. Hon fock mig att vara glad för varje andetag jag fick ner tillslut. Men det känns ändå bra! Det här är det jag eftersträvat, det här är det jag vill. Jag behöver träna med tanke på min dåliga rygg, behöver gå ner minst 10 kilo och behöver jobba upp flåset för att må helt bra i mig själv! Då är jag nöjd och stolt. Och speciellt nu då jag ska arbeta med tunga lyft och använda min kropp som redskap så måste jag vara ytterst noggrann med att tänka på rygg & axlar. Så, förhoppningsvis ska jag inte få några mer större problem med ryggen nu, utan det ska läka och övergå till att inte kännas och jag kan leva som vanligt igen.

Måste dela en bild på min yngsta pojke, gjorde tofs på honom igår då han har världens längsta hår mitt på skallen och han blev så fin.

Kan ni fatta att han ⬆️ börjar dagis i augusti?? Min lille lille bebis!! Jösses va tiden går fort!

Nä, nu ska jag sova. Det värker som sagt överallt och jag behöver sömn.

Ha det fint!

Puss

Länge sen~

Länge sen~

Tänker ibland ”Hur mycket ska man gå igenom för att visa att man prövats klart”, att man som människa gått igenom alla prövningar man kan och orkar och snart faktiskt inte orkar mer…

Om det finns en Gud så sitter han där uppe och har jävligt roligt just nu. Han måste verkligen sitta vid ett roulettbord och bara ösa på just min familj olika prövningar. För det tar aldrig slut.

R är hemma nu, men jösses det är så långt ifrån över att jag aldrig kan slappna av. Dessutom blir det nu extra jobb för mig då jag står själv med ALLT ansvar. Han kan ju inte göra något. Först hade vi flunsan medans R låg på sjukhus. Sen fick Ebba öroninflammation. När han kom hem så fick barnen på måndagen gå till dagis, jag behövde ett andrum, fick veta att det gick magsjuka och valde att låta Ebba & Max gå sista dagen igår för att minimera risken för magsjuka här hemma. Självklart tänkte jag inte på att Ebba just avslutat en penicillin kur och har immunförsvaret på NOLL och inatt började hon kräkas! Välkommen (Inte) magsjuka! Jag fick svar på min röntgen igår. Gissa, fler dåliga besked, jag har diskbråck mellan kotorna L3 & L4 samt en förträngning av något slag som de var lite oroliga över så nu är en remiss skickad till Nacka Ortopedi för bedömning om operation. Jag har dessutom fått mer ont och känner mig allmänt ledsen & orolig. Så står julen inför dörren. Jag orkar inte. Helt ärligt, jag o r k a r inte. Jag är EN människa som ska ta hand om 6 personer, göra 2 vuxnas arbete i hemmet, se till att alla tider funkar, matlagning, hunden ska rastas, dessutom ska julklappar inhandlas. Och jag börjar få blackouter, jag har verkligen ingen aning om vad jag köpt till någon. Det ligger paket inslagna med namn på, men jag vet inte vad de innehåller. Det är hemskt.

Jag har fått ett roligt besked. Jag har kommit in på min utbildning till Undersköterska. Börjar den 9/1-18. Jag log igår, idag kan jag inte le. Det tar stopp. Ler jag så börjar jag gråta tror jag.

Rädsla, ångest, oro, adhd, ptsd, diskbråck, konstant värk. Vad ska jag göra? Vem är jag?

Nä….

God JÄVLA Jul Bitches!

Ett steg fram, två steg bak~

Ett steg fram, två steg bak~

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

fan, det här är mitt liv

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss

Mitt vardag är upp å ner~

Mitt vardag är upp å ner~

Det här med tonåringar. Det är inte lätt någonstans. Hon är ändå 14 (snart 15) & jag tycker vi varit ganska skonade från det hör med tonårsrevolter, problem, lögner, sex, alkohol, rökning osv.

Men det kan jag nog svälja nu. Nu får vi känna på hur det är att vara förälder till tonåring, och vet Du..?!? Vi har 4 till kommande tonåringar att ta itu med 😳

Det här är alltså bara början.

Jag försöker göra mitt yttersta och kör med öppna kort med henne. Och jag tror hon verkligen försöker vara så ärlig tillbaka hon förmår. Men ibland går det nog inte. På sätt å vis förstår jag, det gör jag faktiskt, men det betyder ju inte att mitt hjärta blöder och tårarna rinner.

Det är väldigt mycket ”bus” bland tonårstjejer här i Hägersten. Och med ordet ”bus” har jag då förmildrat sanningen.

Jag har gått varje torsdag i ca 5 vevors tid på möten med 4 andra föräldrar, där vi träffas med våra tonåringar och pratar! Pratar & pratar! Sätter ihop regler, ställer krav, försöker få fram lite sanning om vissa saker osv. Det har varit väldigt givande. Och vi kommer fortsätta med dessa träffar. Nu ska vi inom kort ha ett för bara oss föräldrar. Alltså första mötet utan barn, då vi har massor att prata om som kanske inte de behöver höra.

Det finns så mycket jag vill skriva men som jag inte kan skriva ner. Det kanske kommer senare, men just nu är det så fruktansvärt mycket som hänt på så väldigt kort tid att jag själv inte hinner med riktigt. Vissa saker är riktigt hemska. Alla är inte mitt barn med i, men kanske åskådare & det är heller inte okej.

Idag drogtestade vi vår dotter!

Och jag tackar gudarna, fåglarna, asfalten, ja ALLT för testet var NEGATIVT!!! Det kändes så jävla skönt att iaf se att hon inte har droger i kroppen. Anledningen till att vi drogtesta, behåller jag för mig själv. Vi kommer att överasska med drogtest lite då och då, för att hålla koll. Just nu har hon utegångsförbud pga rökning (cigaretter) & hur länge, det vet jag inte.

Ikväll kom mamma över o åt köttgryta med oss. Den blev riktigt bra. Hade fläskkarré, rödvin, vitlök, buljong, färska champinjoner, små gurkor som stektes med lite tomatpuré och mjöl. Sen fick det koka länge. Hade i morot på slutet. Riktigt gott blev det!

R är på julbord med sitt jobb ute på Fjäderholmarna. Jag & Sara har kollat på julfilmer, ätit chips med smak av julost, rekommenderas verkligen, pratat och bara tagit det lungt. Noel käkade hos en kompis och kom hem från henne vid typ 18.30 och han gick o la sig i rummet direkt. Så knappt sett honom nu ikväll. Imorgon ska vi ha i lite blå färg i hans tokblonda hår så lägger upp bild på det sen. Ebba & Max & Sigge sov allihopa innan klockan var 20.00. Så jäkla soft fredagskväll! Jag drack ett glas vin till maten, sen hade jag matkoma och bytte ut vinet mot en kopp te och sen vatten.

Nu är klockan way past my bedtime & jag ska ta o sova. Men känner mig inte trött riktigt. Missade att ta propavanen när jag tog melatoninet, så har inte fått den där trötthets effekten som jag behöver. Men får testa att somna ändå!

Godnatt!