Tag Archives: familjen

Tacksam, lycklig, lättad~

Standard

Jag hoppas verkligen alla känslorna ⬆️ får stanna kvar länge! Idag, ÄNTLIGEN, dränerades vätskan som kommit av bukspottskörtelinflammationen. Men fan vilken resa dit det varit. Robert har haft så ont. Bara mått sämre & sämre. Ingen smärtlindring alls. För att sjukvårdens ”automatiska doseringsmaskiner” INTE fungerat!

Och ingen levande människa kollar såklart om allt funkar, utan istället TROR dom att allt funkar fast man vid första anblicken när man tittar på Robert nästan kan Se Hans Smärta! Behöver inte vara läkare för det. Så i minst 2 dygn har han varit utan smärtlindring. Knappt kunnat andas, inte röra sig, inte äta.

Det finns så mycket mer jag skulle kunnat skriva om alla händelser sen i lördags, men mitt huvud är överbelastat just nu. Så många känslor har krigat i min kropp. Hjärnan har läst av minsta sak & analyserat. Maktlösheten har varit överväldigande. Och det är hur Jag känt.

Robert grät idag. Tårarna bara rann, han fick inte fram orden. Han behövde så mycket närhet, veta att allt ska bli bra. En hand att hålla, en klapp på kinden, sällskap. Jag har kunnat vara där nästan hela dagen idag. Och det är jag så glad för.

Vid 15 ca så blev han äntligen dränerad. Efter att stått först på en Prioriteringslista i ca 2 dagar! 2 dagar!! Prioriterad?!? Ordet prioriterad har tappat sin innebörd om du befinner dig på sjukhus. Det betyder ”Du får ligga i smärtor tills du verkligen ger upp”… Jag åkte upp igen till sjukhuset vid 18 tiden. Och den man jag såg i sjukhussängen var en ny människa! Det var som ett mirakel slagit in. Han kunde ta djupa andetag, han pratade, han log. Och all denna förbättring pga vätskan i buken sugits ut. På knappt 2,5 timme blev han som en ”ny” människa. Varför behövde han helt i onödan lida så extremt mycket???

Jag blev så glad. Varm i hjärtat. Kände ett lugn.. Såg Roberts lättnad. Såg honom känna hopp.

Nu hoppas jag att det går fort för honom att läka helt. Att det blir bättre och bättre varje dag.

Just nu är jag så extremt trött. Mycket tror jag det beror på att oron, ångesten & skräcken släppt. Jag har gått som en stålfjäder i 6 dagar. Inatt ska jag sova. Och det ska bli så jäkla skönt.

Fick det här messet från honom när jag kommit hem nu på kvällen

Det värmde så mycket att jag kände tårarna bränna.

Jag inser verkligen hur skört ett liv är. Hur något kan förändras på bara nån sekund. Att haka upp sig på små/stora saker ÄR inte värt det i slutänden. Tänk efter nog hur mycket negativitet Du vill ha i ditt liv. Ta till vara på varje sekund, älska så mycket du kan, visa dina känslor, våga vara älskad, våga älska. Tillåt dig känna, men slösa inte känslor på skit.

Jag inser att jag aldrig vill leva mitt liv utan Robert. Han är så viktig för mig. Jag älskar honom så ofantligt mycket!

Sänder kärlek till svägerskan som ringt, kämpat för Robert, åkt från Gnesta till Stockholm för sin brors skull. Svärmor som måste lidit så när hennes son ligger så sjuk på sjukhus. Mamma som hjälpt mig enormt mycket…

Tack för att Du läste ♥️

Annonser

Ett steg fram, två steg bak~

Standard

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

fan, det här är mitt liv

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss

Inget går enligt planen~

Standard

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!

Förlängt~

Standard

Sjukskriven ytterligare en månad. Det är inte alls vad jag vill vara just nu. Eller sjukskrivningen i sig skiter jag i, det är det här med att ha konstant smärta & värk som jag inte klarar av. Jag hade äntligen lagt till med nya vanor, nya rutiner. Fått i ordning på saker o ting och verkligen förändrat mitt liv. Inte så att jag helt tappat mig och nu är tillbaka på ruta 1, utan att jag måste avstå mina promenader och är mer stilla. Det funkar inte för mig psykiskt.

Jag har gått ner ca 7 kilo i vikt. Har tappat många centimetrar och känt mig så jävla stolt och stark! Idag var jag på vattengympa igen efter 3 veckors uppehåll. Fick ta det ganska lungt och inte använda benen fullt ut, men det var så skönt att vara där igen. Jag vill verkligen bara ha tillbaka mina funktioner. Ha tillbaka min rörlighet.

Idag (15/11) (pssst, påbörjade bloggen igår men var tvungen att bryta då Sigge vaknade) var jag hos sjukgymnasten igen. Hon skulle idag försöka töja ut mina muskler. Och det, kära du, gör man genom att hon drar ut leder,skelett,”någonting” och sen med all hennes tyngd sätter armbågen i muskeln och stretchar och drar. JÄTTESKÖNT!! Eller inte. Det kändes inte så farligt just då, det var nästan lite skönt men nu ikväll, aj aj aj!!! Det gör ont! Fick även akupunktur för första ggn i mitt liv. Det var säkert 18-25 nålar hon satte. Några gjorde riktigt on när hon satte dom andra kändes knappt. Kände mig lite snurrig och onykter när jag skulle gå därifrån. Men hon är helt underbar denna kvinna. Trevlig, duktig, noggrann, ödmjuk. Jag älskar att hå o ”plågas” hos Eva ♥️

Hade även läkartid igår på vårdcentralen. Blev sjukskriven 1 månad till och remiss är skickad för magnetröntgen (MR) och jag hoppas jag får en tid snabbt. Bara så jag får bekräftat vilken (om det är diskbråck) typ av diskbråck och om dom kanske kan försöka få bort det som ligger i kläm på något sätt. Nu är jag inne på 5te veckan med smärta.

Ja! Livet händer! Hela tiden! Det bara springer förbi o jag undrar just nu varför jag sitter på en läktare och tittar på när mitt liv bara rusar förbi. Jag vill gärna rusa med det.

Å andra sidan så är det här en prövning i mitt liv just nu. Jag måste gå igenom den här fasen för att komma ut starkare och kanske lärt mig något av det. Jag väljer att se det så!

#jagväljermig

Puss puss

Märks att höstterminen startat~

Standard

Det är läkarbesök, bvc, Bup, reumatologen, bettfysilogin, hörselkoller och gud vet vad

Fortsätter det såhär med bokade besök varje vecka är julen här fortare än kvickt.

Igår var vi Huddinge sjukhus med Max för att kolla hans hörsel. Bvc har gjort 2 hörselkontroller som båda gett kraftige nedslag, dessutom på olika sidor. Så dom skickade iväg en remiss och igår var det dags.

Det gick sådär. Max var jätteduktig. Men första screeningen visade nedslag på båda öronen. Nästa test oxå. Sen fick vi träffa läkaren och hon såg att hans trumhinnor är stumma, kan bero på vätska bakom, sen reagerade inte ”snäckan” som den skulle, den ska skicka ut ett ”ljud” tillbaka som deras instrument ska uppfatta och det gjorde den inte. Något med trumpeten var det oxå..

Jag har inte riktigt hunnit bli orolig ännu, men det kommer väl. Vi kommer få ny tid för honom om några veckor då de vill se vad testerna visar då. Och den 4/10 ska Max till reumatologen och starta utredning om reumatism.

Sara hade idag Eastman & bettfysiologen. Det riktigt tråkiga svaret vi fick var att smärtan i hennes käkar beror inte på att kortisonet hon fick innan sommaren inte funkat, utan att artrosen är tillbaka. Ja, vad säger man.. Fan… Punkt.

Hon ska dit på måndag igen och göra en ny avgjutning av sin käka för att börja med bettskena nattetid igen. Det ska kunna lindra det onda.

Noel har tid till Bup 10/10 för att träffa läkare om att ev få byta medecin. Igen. Det är inte hållbart med Elvanse just nu. Vi får se vad det blir av det mötet, vad vi kommer fram till.

Ebba mår bra. Nu har hon accepterat Dagis och förstått att hon kan vara trygg där. Gick fortare för henne än vad det gjorde för Max.

Sigge går nu. Han e så go med sina runda lår när han stapplar omkring här hemma. Idag kom han på att han kunde gå runt i en ring, det var jättekul i typ 10 minuter.

Ja, höstterminen är verkligen igång.

Det är tur att jag iaf älskar årstiden Höst, annars hade jag nog varit tokdeppig nu.

Ha det bra!

Ta hand om nära & kära för Du vet aldrig vad som kan hända..

Puss & Godnatt

Annabelle 2~

Standard

Fan vilken grym skräckfilm!

För Dig som har lite svårt för skräck är det en film som kommer få dig att bajsa ner dig!! För dig med höga krav (som jag) så är den så sevärd!! Sen kan jag säga saker om filmen som jag var mindre nöjd med, men då skulle ju jag förstöra det roliga, eller hur?!?

Den är riktigt bra som skräck! Snäppet bättre än Ettan faktiskt.

Och vi gick på Vip-bio! Första ggn för oss alla 3 & det var en upplevelse i sig. Sjyssta fåtöljer med inbyggt fotstöd, vridbara brickor och djupa och bra dryckeshållare. Det var Nice 🙂

Försök bortse från min söta dotters ansiktsuttryck 😂😂😂😂😂

Dagen började med att snabbt duscha mig och Bombom för att sen åka o hämta Sara & 2 kompisar i Solberga. Skjutsade hem I till Årsta och den andra I bor på vår gata.

Sen hade vi tvättstugan, den fick R sköta idag, jag och dom 3 yngsta gick till Arken Parken och fördrev 2-3 timmar utomhus. Så skönt fast det blåste lite väl svalt emellanåt.

Sigge fick gunga på riktigt och länge för första ggn.

Och han tyckte det var så roligt! Max & Ebba älskar oxå att gunga 🙂

När vi kom hem var det lagom till middagstid. Pulled Pork med grönsaker i tortilla bröd. Jätte gott. Kan rekommendera att göra Pulled Pork på kassler. Låt den stå ca 1-2 timmar längre än vanligt fläskkött så blir den perfekt!

Så idag har det ändå varit full rulle hela dagen, men jag tycker det är vansinnigt skönt! Dels för kroppen och för hjärnan!

I bilen till Heron City så fick jag min födelsedagspresent av mamma, lite sen, men vad gör det, jag blir ju inte direkt yngre 😂

Jag fick ett gymkort med 10 ggr på vattengympa! Helt perfekt!! Jag är nämligen så otroligt taggad på förändring just nu så det var verkligen helt perfekt! Tack tack Mamma ❤️ Nu ska jag se om jag hinner läsa lite innan jag ska knoppa.. Blev sent med melatonin ikväll pga bion. Vi var hemma typ 23.45 & då skulle hunden rastas osv.. Men nu, nu är det min tid att varva ner… Halv 2 på natten…

Godnatt

28 juli~

Standard

Regnet vräker ner från o till. Åskan mullrar/rullar.. Blixten syns ibland.. Jag är inget fan av blixtrar & dunder men idag har det faktiskt varit mysigt…

På förmiddagen idag hade vi stort vattenkrig här på landet. Riktigt roligt och avslutades med bad i sjön.

Har varit barnvakt åt Victor när V & M drog till hemlandet. Papporna var och handlade till middagen med Ebba, Ellie & Max, så vi fick inte plats alla i bilen så jag och barnen blev kvar. Å så kommer självklart värsta regnovädret så fick springa o plocka leksaker, handdukar, flytta saker som inte får bli blöta. Allt detta och bara Jag blöt!

Nu har jag legat en stund i sängen bredvid en sovande Sigge och bara värmt mig. Jag frös helt sjukt mycket! Mina fötter var som isblock 😂

Nu tar jag mig ett glas rött ute på altan, duggregnet faller, solen skiner ibland igenom och "papporna" står framför mig och lagar mat!

Dessutom har Noel hittat en till kompis här på landet! Lucas! Så han har varit här nästan hela dagen efter att jag pratade med hans mamma och stämde av om det var ok.. De skulle iväg i 3-4 timmar, och för min del är det väl självklart att han kan vara här. Det roar mina barn och säkert så mycket roligare för honom. 12 år är han. Skulle han varit lite äldre hade det säkert kunnat bli en sommarflirt för Sara! ÅH HEMSKA TANKE!!!!

Ha en trevlig fredag!
Puss Kram