Tag Archives: JIA

Ett steg fram, två steg bak~

Standard

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

fan, det här är mitt liv

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss

Annonser

Inget går enligt planen~

Standard

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!

Tror inte min ritta funkar~

Standard

Jag har så jäkla svårt att avsluta det jag påbörjat.. Nu har jag världens jobb här med julgardiner.. Jag har lyckats hitta gardinerna som ska upp i alla rum, men där dog min ork och koncentrationen försvann helt och nu ligger jag i soffan o bloggar, retar sönder mig på att Max klappar händerna i otakt till barnprogrammets jingel, Sara stör mig genom att fråga mig hela tiden om hur hon ska lägga gravyr på ett glas gon vill köpa till sin pappa i julklapp. Julgardinerna ligger nu ihopvikta på bordet. Jag blir knäpp, varför kan jag inte koncentrera mig klart på en sak? Jag tror det nu är dags för mig att ta min oåfyllning av Ritalin, slarvat med det väldigt mycket senaste månaderna.

Igår hände det som inte får hända. Samtidigt det jag väntat på och hela tiden vetat kommer ske, och jag är så sjukt jävla glad över att min dotter har utegångsförbud och inte var ute den kvällen.

Saras ena kompis blev misshandlad av deras gemensamma kompis. Hon som jag förbjudit min dotter att umgås med, hon som jag sett misshandla andra jämnåriga tjejer, hon som är 14 år och utan problem tänker hoppa på en 60 årig kvinna för att slå henne. Den här tjejen som sedan hon kom in i min dotters vänskapskrets & umgänge bara ställt till det. Den här tjejen är helt labil. Hon är bara 14 år och man kan redan utstaka hennes framtid. Och nu har hon alltså misshandlat en av sina vänner, slagit och sparkat, slitit hennes hår och det pga att hon tyckte den andra tjejen ljugit! Är det en anledning till att slå på sin vän, lämna henne blodig och sårad utomhus och gå därifrån. Det var även 2 tjejer till som är deras vänner som står där och hjälper till att slå men väljer inte att gå emellan och stoppa misshandeln.

Jag är så jävla förbannad, ledsen, arg, chockad över hur dagens ungdomar fungerar. Hur de kan göra såhär mot dom som de kallar sina vänner, utan att ens ha ågren!

Den tjejen är nu polisanmäld igen, tror det är 4-5 polisanmälan mot henne pga misshandel, och lite undrar jag hur många ggr hon kan bli anmäld innan något radikalt händer…

Jag kan ärligt säga att jag vill att den här tjejen, och de andra 2, flyttar så långt bort ifrån Axelsberg som det bara går och inte kommer hit någonsin igen. Jag vet inte hur länge till jag kan sitta och höra, se utan att själv få agera. Hur länge till jag kan hålla mig själv tillbaka. Jag vet snart inte om jag kan stå till svars själv för mina handlingar.

Nä, nu blir det en Ritalin, sen toaletten och kanske ett test på att få upp julgardinerna igen..

Ha det bra!

Förlängt~

Standard

Sjukskriven ytterligare en månad. Det är inte alls vad jag vill vara just nu. Eller sjukskrivningen i sig skiter jag i, det är det här med att ha konstant smärta & värk som jag inte klarar av. Jag hade äntligen lagt till med nya vanor, nya rutiner. Fått i ordning på saker o ting och verkligen förändrat mitt liv. Inte så att jag helt tappat mig och nu är tillbaka på ruta 1, utan att jag måste avstå mina promenader och är mer stilla. Det funkar inte för mig psykiskt.

Jag har gått ner ca 7 kilo i vikt. Har tappat många centimetrar och känt mig så jävla stolt och stark! Idag var jag på vattengympa igen efter 3 veckors uppehåll. Fick ta det ganska lungt och inte använda benen fullt ut, men det var så skönt att vara där igen. Jag vill verkligen bara ha tillbaka mina funktioner. Ha tillbaka min rörlighet.

Idag (15/11) (pssst, påbörjade bloggen igår men var tvungen att bryta då Sigge vaknade) var jag hos sjukgymnasten igen. Hon skulle idag försöka töja ut mina muskler. Och det, kära du, gör man genom att hon drar ut leder,skelett,”någonting” och sen med all hennes tyngd sätter armbågen i muskeln och stretchar och drar. JÄTTESKÖNT!! Eller inte. Det kändes inte så farligt just då, det var nästan lite skönt men nu ikväll, aj aj aj!!! Det gör ont! Fick även akupunktur för första ggn i mitt liv. Det var säkert 18-25 nålar hon satte. Några gjorde riktigt on när hon satte dom andra kändes knappt. Kände mig lite snurrig och onykter när jag skulle gå därifrån. Men hon är helt underbar denna kvinna. Trevlig, duktig, noggrann, ödmjuk. Jag älskar att hå o ”plågas” hos Eva ♥️

Hade även läkartid igår på vårdcentralen. Blev sjukskriven 1 månad till och remiss är skickad för magnetröntgen (MR) och jag hoppas jag får en tid snabbt. Bara så jag får bekräftat vilken (om det är diskbråck) typ av diskbråck och om dom kanske kan försöka få bort det som ligger i kläm på något sätt. Nu är jag inne på 5te veckan med smärta.

Ja! Livet händer! Hela tiden! Det bara springer förbi o jag undrar just nu varför jag sitter på en läktare och tittar på när mitt liv bara rusar förbi. Jag vill gärna rusa med det.

Å andra sidan så är det här en prövning i mitt liv just nu. Jag måste gå igenom den här fasen för att komma ut starkare och kanske lärt mig något av det. Jag väljer att se det så!

#jagväljermig

Puss puss

Sjukgymnasten idag~

Standard

Träning. Fortfarande väldigt sne och jag kan inte böja mig åt vänster. Hon drog i mina ben och så fick jag nya övningar. Det här måste gå över snart! Det känns inte rimligt längre. Känns bara sjukt jobbigt att gå och ha ont! Och på måndag återgår gubben till jobbet då min sjukskrivning löper ut på söndag. Jag är lite rädd att få tillbaka de värsta besvären. Eller livrädd faktiskt. Jag vill aldrig igen ha såhär ont.

Tessan var här igår o tog en kaffe. Så himla trevligt och uppskattat. Hon har ändå en rejäl bit att åka och ändå kommer hon hit! Väldigt fint av henne!

Många skratt och tokerier blir det alltid när vi umgås. Bra att få ladda på batterierna lite!

Imorgon ska jag försöka ägna större delen åt att träna och sen bara ta det lugnt. Idag fick jag äntligen dammsuget och golven skurade. Det behövdes! Skurade med lite ättika i skurvattnet, det gör underverk för luften/doften inomhus. Lixom fräschar upp & lyfter hela hemmet. Utan att det luktar ättika. Bästa!

Annars händer inte mycket just nu. Det är sjukgymnasten 2-3 ggr i veckan, träna, vara med familjen. Jag längtar så tills jag kan gå och lämna på dagis igen. Så jag får komma ut lite. Nu blir det inte mycket utomhus. På tisdag ska jag iaf boka in vattengympa igen. Ska bli skönt att komma igång med det.

Nu ska jag se om jag hinner läsa 2-3 sidor i boken, men är så jäkla trött så kommer nog somna mitt i en mening.

Godnatt & SovGott!

Inte haft något att skriva om~

Standard

Dagarna rullar på och allt bara flyter på. Lämningarna av Max & Ebba går bra och så länge det inte spöregnar så älskar jag den promenaden på morgonen. Imorgon har jag en känsla av att det kommer bli ganska blött, tur att jag köpt en regnkappa!! Den kommer väl tillhands nu :).

Jag väntar på något stort. Det brister nästan i mig av spänning! Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen! Men… Förhoppningsvis är det snart säkert att släppa bomben 🙊

Den här veckan som kommer så har vi Bup med Noel på tisdag. Ska träffa läkare & sjuksköterska och förhoppningsvis kan vi få prova att ge Ritalin 10 mg snabbverkande 2 ggr om dagen istället för dessa långtidsverkande kapslar som han inte reagerar bra på.

Förra veckan var Maxs hos reumatologen för utredning. Stefan (samma dr som Sara) kände, klämde & det fanns många frågetecken, men inget helt uppenbart, så han fick lämna blodprover, 6 rör, samt urinprov. Han var så duktig. Sa inte ett ljud när dom stack. Så sjukt lik Sara han är på det sättet, precis som i kroppen, lite därför man känner en viss oro för honom. Men vi skulle fortsätta iaktta, försöka skriva ner en notering när han säger/påvisar smärta/ömma leder. Som vanligt, vänta & se!

På tisdag är det vattengympa igen, JIPPIE, så jag längtar till tisdagar numera, och på torsdag har vi slagit på stort och ska prova djupvattengympa med Tabata inslag. Ska bli riktigt spännande. Man får ett flytbälte på sig så det är inte så att man trampar vatten konstant i 45 minuter. Då skulle jag drunknat!

I helgen har jag rensat ur min byrå, kastade en halv sopsäck med trasiga & förstörda kläder. Mamma tog några tunikor o så.

Sen hjälpte hon mig att frosta av vår frys, det var väldigt nödvändigt. Robert & Max var på landet och fyllde på vedförrådet. Det måste ju fixas men ingen annan visar intresse för landet så då faller det på oss. Som vanligt!

Idag lyckades jag tillslut övertala R att börja rensa sin garderob oxå, då han & Noel ska byta garderober. Från Noels garderob blev det nästan en full sopsäck med urtvättade, trasiga, fläckiga kläder. Nu har han riktigt fint i sin nya garderob i deras sovrum. Jag har nu Saras gamla garderob, hon har fått en ny som står i deras rum. Noel flyttade in i en platsbyggd garderob i deras rum och R flyttade därifrån ut i hallen där N hade sina kläder förut. Jag bodde i en trasig malm byrå i vardagsrummet, men har nu flyttat in i Saras gamla i hallen. Ebba & Max delar på en av de platsbyggda i Sara & Noels rum, och Sigge har två lådor i Rs garderob!!

Jag förstår att det där var skit krångligt för nån som aldrig varit hemma hos oss, men nu känns det lite bra att barnen har sina kläder i sina rum. Och jag & R behöver inte gå in i deras rum för att hämta våra kläder.

Dessutom håller jag på att röja ordentligt här hemma, så den trasiga Malm byrån ska kastas, den svarta Kallax med 4 fack i hallen ska bytas ut mot en vit som just nu bor i storbarnens rum. Ska bara ta mig i kragen att skifta dom två och sen sätta ut svarta Kallax på annons. Den får flytta till någon annan.

Mitt mål är förändring.

Jag är så less på hur trångt vi bor och hur det påverkar mig psykiskt och även min familj, så jag gör mitt yttersta varje dag för att hitta lite mer utrymme, röja bort onödigt skit.

Är inne i en fas och säljer av barnkläder i massor. Har även plockat ur kläder jag fått låna av Veronica och packat ber så får dom det när de kommer hem från Egypten. Har lixom inte plats för det här hemma. Har fixat en liten väska där jag lagt kläder jag ska sälja, lägger ut i ”barnkläder dygnsauktion från 10:- pp” på Facebook, så nu har jag lite kläder att sälja i 2-3 veckor. Det gör ont dock, att inse att vi inte får fler barn. Att nu är det slut med bebiskläder på flera år. Nästa gång är när jag blir mormor/farmor.. Sjukt egentligen!

Jag är ju absolut inte missnöjd med min familj. Vi är alldeles perfekta i vårt team, men det här med bebisar är så sjukt…..beroendeframkallande!!!

Men äsch, ska plugga och bli något. Göra skillnad i andra människors liv. Förverkliga mig!

De ni, Det är mitt mål i livet!

Tack för titten! Hoppas ni får en skön & godnatt och att ni inte blir dyngsura imorgon 💙

Puss puss

Bravo Johanna~

Standard

Jag är så stolt över mig! Jag tycker jag är duktig!!

Jag gick hemifrån vid ca 16.45 och mötte upp mamma på vägen. Sen gick vi till västertorp simhall, bytte om och duscha sen i plurret för ett 45 minuter långt vattengympa pass. Mitt första någonsin men absolut inte mitt sista. Varför har jag inte upptäckt vattengympa tidigare?

Det var roligt, skönt, jobbigt, ansträngande, men framförallt jätte roligt!

Jag kände mest att jag log inombords hela passet. Jag hängde med i alla övningar, hittade bra motstånd i vattnet, kände att hela min kropp tränade. Så sjukt nöjd just nu.

Efteråt gick vi och drack en protein Shake och den var så god! En bar med cashewnötter och blåbär slank oxå ner :).

Sen gick vi hem. Pussade Hej Då i kurvan vid Gösta Ekman och sen gick jag vidare hem.

Jag kan inte sluta känna att jag kanske äntligen hittat en träningsform som passar mig? Iaf till en början. Nu har jag bokat in mig även nästa tisdag och sen får vi se om vi ska börja köra 2 ggr i veckan.. Jag är så glad att jag fick det här klippkortet på 10 ggr av mamma i 36 års present. Det är verkligen vad jag behöver för att komma igång och må bra! Förhoppningsvis kanske jag kan gå ner 2-3 kilo i vikt oxå :). Det är dock en fantastisk bonus, i första hand vill jag må bättre i kroppen. Slippa ryggvärk, få bättre kondis osv.

Idag har både Max & Ebba varit hemma. Max hade feber hela em & kväll igår & Ebba gjorde illa läppen på dagis och var så svullen så hon fick vara hemma å ta det lungt. Nu ikväll tempa R Ebbis och hon har oxå fått feber. Båda skällhostar oxå. Natten till idag har varit jätte jobbig, Ebba har drömt, kanske oxå haft ont efter fallet igår, vaknat, skrikit och sprungit runt i lägenheten. Max har även han vaknat från o till och yrat, gått upp och lagt sig på soffan, så R som gick upp på soffan och la sig där, men fick typ NOLL sömn. Han kom hem tidigare idag.

Nu ska jag läsa och sen sova och förhoppningsvis drömma något trevligt!

GodNatt 💙

#väljermig