Tag Archives: JIA

Ledig tisdag~

Standard

Jag fattar inte att jag imorgon har sista lektionen i hälsopedagogik. Imorgon gör jag ett grupparbete med 3 klasskamrater om ”Matvanor & Livsmedel”. Sammanlagt får gruppredovisningen sammanlagt ta 10-15 minuter. Vi har gjort ett collage med text och bilder samt vi alla har en liten text att prata ifrån. Kommer bli så bra så. Synd bara att vi alla även som vuxna HATAR muntliga redovisningar inför klassen!! Men vem är egentligen jätte förtjust i det?

Igår hade jag tid hos läkare hos Prima i liljeholmen. Perfekt då det ligger i huset bakom min skola så tog knappt 1-2 minuter att gå dit. Jobbade lite med gruppen vårt grupparbete sen åkte jag hem. Har lämnat in min sista skriftliga uppgift och väntar betyg på det, sen är hälsopedden klar. På måndag börjar Specped på 100 poäng. Alltså 5 veckor sammanlagt. Efter det läser jag Etik på 100 poäng i 5 veckor. Känner att allt blir mer och mer intressant, längtar tills jag börjar med Medicin :). Nu på onsdag ska vi få testa ta blodtryck på varandra. Jag bara längtar tills vi får göra allt det praktiska. Känns så verkligt allting när det kommer till blodtryck, puls osv. Och när vi ska börja sticka lite!

Igår kväll började jag känna mig snorig, tjock i näsan och febrig.. Men tror jag sov bort det mesta för mår betydligt bättre idag.

Imorgon ska R operera ut röret som hållit ihop hans tolvfingertarm under läkningen. Han ska göra det på Södertälje sjukhus. Hans mamma kör honom dit o hem. Hon kommer även ha Sigge imorgon då jag är i skolan. Jag måste vara vid Prima innan 8.00 för att ta blodtryck osv för att få förnya mina recept, sen direkt till skolan för att repetera inför redovisningen. Så lagom stressigt känns det som.

Det sjuka är att R ska få veta idag när han ska opereras. Alltså ingen längre framförhållning alls, så vid 14 ska dom ringa och säga om han ska vara där vid 7 eller 12… Helt sjukt egentligen.. På måndag den 12/2 ska jag opereras. Jag känner mig nervös och orolig. Jag hatar att sövas men samtidigt ser jag fram emot att få det här gjort. Jag längtar till efteråt, att bli smärtfri, få tillbaka min rörlighet i kroppen. Börja träna upp styrkan i benen. Samtidigt hatar jag tanken på att behöva ligga inne ett dygn på sjukhus. Det lixom skrämmer mig, får sådan ångest.. Men usch, kan inte tänka på det nu, för då kommer jag att framkalla en panikattack!

I övrigt idag händer ingenting här hemma.

Däremot ska jag på torsdag gå och få en elevbehandling på nya fransar hos Lashia i Aspudden. Kostar 250:- och är de bra, noggranna och försiktiga tänkte jag låta Sara gå dit oxå o få nya fransar. Idag fick jag hem min gel från Bettan, äntligen en RIKTIGT bra gelé. Så jäkla less på gelén från wish som jag varit dum nog att prova. Har tillomed dragit på mig en skada på min tumnagel för att gelén släpper och slås av så lätt. Så nu ska jag äntligen göra riktiga naglar! Längtar!

Puss på Er ♥️

Annonser

Sent~

Standard

Har kollat på 3 bra filmer ikväll. Ahh, eller två var iaf riktigt bra 🙂

The unforgetteble (riktigt osäker på stavningen, men ”oförglömlig” på svenska) och efter den såg jag ******** (hjärnsläpp) en förbaskat bra thriller. Handlade om en tjej & kille som bryter upp då de vill olika saker. Hon träffat en annan kille som visar sig vara störd, lite blod, inbrott, jakt osv. Ska se om jag kommer på imorgon vad den heter. Efter åt kollade jag på ”No good deed” inte alls lika bra enligt mig men absolut sevärd.

Robert åkte till landet idag på eftermiddagen. Han skulle ut o spackla i nya lillhuset. Max ville följa med, men det går inte eftersom han inte tänkte värma upp storhuset något, utan sova o jobba i Nyingen. Så det blev filmkväll och bara lugnt o skönt.

Hann göra min intervju på fm så förhoppningsvis kan jag nu bara renskriva på datorn, göra en sammanställning på något bra sätt och sen koppla källor och skicka in!

Efter den uppgiften så är det muntliga grupparbetet på onsdag sen har jag läst klart Hälopedagogik på 100 poäng! Helt sjukt egentligen! Det har gått fort! Känns helt underbart! Fortfarande lika glad och ser fram emot att lära mig mer!

Mycket har hänt sista tiden. Var på Chrilles begravning i måndags. Himla fint var det! Så sorgligt oxå, grät massor. Har inte så mycket mer att skriva om det.. Det är över nu iaf.

Nu börjar mina ögon zick-zacka här, snart ser jag mitt eget bakhuvud 🤯

Godnatt på er♥️

När allt börjar återgå till det normala~

Standard

Vi är friska! Så friska vi kan bli!

Så idag tog jag & R med gemensamma ”handikapps”-krafter tag i vårt vardagsrum. Jag trivdes inte med möbleringen jag gjorde för några månader sen. Som vi gjort nu blev bara sååååå mycket bättre. Vardagsrummet känns större och rymligare, luftigare och passa på något sätt vår familj bättre.

Inte världens bästa bilder men dom togs snabbt för att visa några via messenger!

Fråga inte vad som hände med textsnitt eller storlek. Jag lyckades komma åt något och nu stör det mig järnet..

Åkte och pantade 6 säckar ölburkar idag åt mammas kompis som ligger på sjukhus. Panten är till Sara & Noel. Dom får dom pengarna. Perfekt för Saras del som sparar pengar till Ullared och Noel sparar till en sparkcykel. Sara ska önska sig pengar i 15 års present, så hon kan shoppa loss lite. Det ska bli så mysigt! Bara hon och jag, på en buss i evigheter, och sova hotell tillsammans, umgås och prata! Verkligen prata! Det behövs faktiskt lite ”Mamma & Tuttan-tid”. Alldeles för länge sen som vi hade det. Och perfekt att kombinera med att shoppa tillsammans. Sen att hon blir 15 (!!!!) försöker jag verkligen förtränga! Straffmyndig!! Moppemyndig!! BYXmyndig!! 🙈🤯

Imorgon ska jag kasta lite mer saker som vi rensade ut här idag, försöka få upp en hylla till ovanför soffan, plocka lite, handla till på fredag. Ska göra tårta och köpa nåt litet vi kan äta eventuellt. Får se hur mycket ork jag har. Har väldiga problem att stå vid diskbänk/spis även kortare stunder så ska jag fixa något ätbart så ska det vara väldigt smidigt.

Ska även se till att maila hyresvärden och ansöka om att ta ner väggen mellan kök o v-rum. Öppna upp litegrann. Vi får knappt plats i köket som det är nu och den där jäkla väggen fyller inte någon funktion. Vill dessutom tapetsera om den andra köksväggen då de taper vi har nu (vita) inte är den optimala färgen i ett kök med 5 barn. Dom är så äckliga och jag har en skitsnygg tapet kvar från när jag tapetserade i Bredäng och den vill jag ha upp. Så i år kommer det hända mycket! Det här året ska bli helt amazing och det är vi värda! Så värda!

Vi tittade på Annabell 2 här ikväll, tror Noel halvt sket på sig när jag skulle resa mig. Det var väl lite för spännande i filmen & sprucket jag till för att resa mig bredvid honom. Han hoppade verkligen till, stackarn. Men den var så mycket bättre på Bio. Effekterna kom fram bättre. Fast helt klart sevärd! Om man gillar skräck!

Nu är det godnatt här. Se hur många sidor av ”Kapten Klänning” jag hinner med innan ögonen går i kors.

Puss och Godnatt!!

Ett steg fram, två steg bak~

Standard

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

fan, det här är mitt liv

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss

Inget går enligt planen~

Standard

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!

Tror inte min ritta funkar~

Standard

Jag har så jäkla svårt att avsluta det jag påbörjat.. Nu har jag världens jobb här med julgardiner.. Jag har lyckats hitta gardinerna som ska upp i alla rum, men där dog min ork och koncentrationen försvann helt och nu ligger jag i soffan o bloggar, retar sönder mig på att Max klappar händerna i otakt till barnprogrammets jingel, Sara stör mig genom att fråga mig hela tiden om hur hon ska lägga gravyr på ett glas gon vill köpa till sin pappa i julklapp. Julgardinerna ligger nu ihopvikta på bordet. Jag blir knäpp, varför kan jag inte koncentrera mig klart på en sak? Jag tror det nu är dags för mig att ta min oåfyllning av Ritalin, slarvat med det väldigt mycket senaste månaderna.

Igår hände det som inte får hända. Samtidigt det jag väntat på och hela tiden vetat kommer ske, och jag är så sjukt jävla glad över att min dotter har utegångsförbud och inte var ute den kvällen.

Saras ena kompis blev misshandlad av deras gemensamma kompis. Hon som jag förbjudit min dotter att umgås med, hon som jag sett misshandla andra jämnåriga tjejer, hon som är 14 år och utan problem tänker hoppa på en 60 årig kvinna för att slå henne. Den här tjejen som sedan hon kom in i min dotters vänskapskrets & umgänge bara ställt till det. Den här tjejen är helt labil. Hon är bara 14 år och man kan redan utstaka hennes framtid. Och nu har hon alltså misshandlat en av sina vänner, slagit och sparkat, slitit hennes hår och det pga att hon tyckte den andra tjejen ljugit! Är det en anledning till att slå på sin vän, lämna henne blodig och sårad utomhus och gå därifrån. Det var även 2 tjejer till som är deras vänner som står där och hjälper till att slå men väljer inte att gå emellan och stoppa misshandeln.

Jag är så jävla förbannad, ledsen, arg, chockad över hur dagens ungdomar fungerar. Hur de kan göra såhär mot dom som de kallar sina vänner, utan att ens ha ågren!

Den tjejen är nu polisanmäld igen, tror det är 4-5 polisanmälan mot henne pga misshandel, och lite undrar jag hur många ggr hon kan bli anmäld innan något radikalt händer…

Jag kan ärligt säga att jag vill att den här tjejen, och de andra 2, flyttar så långt bort ifrån Axelsberg som det bara går och inte kommer hit någonsin igen. Jag vet inte hur länge till jag kan sitta och höra, se utan att själv få agera. Hur länge till jag kan hålla mig själv tillbaka. Jag vet snart inte om jag kan stå till svars själv för mina handlingar.

Nä, nu blir det en Ritalin, sen toaletten och kanske ett test på att få upp julgardinerna igen..

Ha det bra!

Förlängt~

Standard

Sjukskriven ytterligare en månad. Det är inte alls vad jag vill vara just nu. Eller sjukskrivningen i sig skiter jag i, det är det här med att ha konstant smärta & värk som jag inte klarar av. Jag hade äntligen lagt till med nya vanor, nya rutiner. Fått i ordning på saker o ting och verkligen förändrat mitt liv. Inte så att jag helt tappat mig och nu är tillbaka på ruta 1, utan att jag måste avstå mina promenader och är mer stilla. Det funkar inte för mig psykiskt.

Jag har gått ner ca 7 kilo i vikt. Har tappat många centimetrar och känt mig så jävla stolt och stark! Idag var jag på vattengympa igen efter 3 veckors uppehåll. Fick ta det ganska lungt och inte använda benen fullt ut, men det var så skönt att vara där igen. Jag vill verkligen bara ha tillbaka mina funktioner. Ha tillbaka min rörlighet.

Idag (15/11) (pssst, påbörjade bloggen igår men var tvungen att bryta då Sigge vaknade) var jag hos sjukgymnasten igen. Hon skulle idag försöka töja ut mina muskler. Och det, kära du, gör man genom att hon drar ut leder,skelett,”någonting” och sen med all hennes tyngd sätter armbågen i muskeln och stretchar och drar. JÄTTESKÖNT!! Eller inte. Det kändes inte så farligt just då, det var nästan lite skönt men nu ikväll, aj aj aj!!! Det gör ont! Fick även akupunktur för första ggn i mitt liv. Det var säkert 18-25 nålar hon satte. Några gjorde riktigt on när hon satte dom andra kändes knappt. Kände mig lite snurrig och onykter när jag skulle gå därifrån. Men hon är helt underbar denna kvinna. Trevlig, duktig, noggrann, ödmjuk. Jag älskar att hå o ”plågas” hos Eva ♥️

Hade även läkartid igår på vårdcentralen. Blev sjukskriven 1 månad till och remiss är skickad för magnetröntgen (MR) och jag hoppas jag får en tid snabbt. Bara så jag får bekräftat vilken (om det är diskbråck) typ av diskbråck och om dom kanske kan försöka få bort det som ligger i kläm på något sätt. Nu är jag inne på 5te veckan med smärta.

Ja! Livet händer! Hela tiden! Det bara springer förbi o jag undrar just nu varför jag sitter på en läktare och tittar på när mitt liv bara rusar förbi. Jag vill gärna rusa med det.

Å andra sidan så är det här en prövning i mitt liv just nu. Jag måste gå igenom den här fasen för att komma ut starkare och kanske lärt mig något av det. Jag väljer att se det så!

#jagväljermig

Puss puss