Tag Archives: ptsd

Massor på en gång~

Standard

Vill börja med att skänka en tanke och kärlek till Tessa & hennes två barn som förlorat sin Farfar Björn! Väldigt tråkigt! Jag beklagar till er alla ♥️

Sen vill jag skicka lite cyber-styrka till min svägerska Veronica som nu som jag blivit en plugghäst precis som jag och ska plugga till Ekonomiassistent på distans! Heja dig! Heja mig!

Annars alltså, shit så dagarna bara går ihop. Jag hänger knappt med. Allt blev mer eller mindre kaos förra veckan då jag var hemma från skolan pga operation och magsjuka barn. I måndags var första lektionen efter 1 vecka hemma. Tur att jag har så bra klasskompisar som hjälpte mig med vad som skulle göras, så jag lämnade in den stora uppgiften i lördags & i måndags fick jag göra en extra skriftlig uppgift då jag inte var med på det muntliga seminariet vi hade om en film. Jag hann typ bara komma hem från skolan, satte mig direkt vid datorn och gjorde den uppgiften och skickade in. Men har inte vågat gå in o kolla om jag fått svar eller godkänt.

Imorgon har vi muntliga seminarium igen, och deltar man aktivt i den är man Godkänd för den här veckans uppgifter. Så himla skönt!

På fredag bär det av till Luleå! Första gången så högt upp i landet för mig, ja för Robert oxå. Ska bli kul att få se lite av Luleå, vi landar mitt på dagen så vi kommer hinna se lite av stan. På lördagen vid 17 ca är vigseln mellan Bettan & Micke. Sen på söndagen vid 20 tiden ca lyfter planet tillbaka till Arlanda. Så det kommer bli som en mini-weekend för bara oss två. Vet inte när han och jag senast var helt själva utan något barn!! Herregud! Vad ska vi prata om??? Haha, man kan ju tro att vi kanske skulle ta tillfället i akt att bara ”ligga” och vara nakna och njuta av varandra. Men jag menar… Hur mycket sex kan man egentligen ha? En gång på en helg räcker för min del. Men inte ens det kommer vi lyckas med.. Jag har beräknad mens den 23 februari. Så jag kommer antagligen störtblöda både fredag och lördag. Bara det gjorde mig så less när jag kollade kalendern.. Gå på bröllop OCH ha mens!!!! Fan jag hade knappt efterbörden kvar på svägerskans bröllop, då var Ebba bara 18 dagar & jag var tärna. Men stördes inte av att jag 17 dagar tidigare klämt ut en bebis. Men min mena just nu är så sjuk. Antagligen är det som ett Niagarafall i 2-3 dagar för att sen tip helt avta, eller så blöder jag ingenting under 4 dagar. Och inte får jag välja vilken typ av mens jag ska få. Så jag kommer säkert få den värsta, må skit, ha mensvärk och var tio kilo mer svullen i vätska 🤮 Jippie vilken jävla weekend!

Sen är jag så irriterad på möhippegänget! Jag har bett dom skicka bilderna från möhippan till mig så jag kan slå ihop ett minnesalbum, men ingen har skickat bilder, eller hört av sig om en liten text från dom som jag kan föra in. Så nu skiter jag i det!!! Så himla besviken!

Nu ska jag ta o färga mitt hår så det gråa är dolt till på lördag iaf 🙂 Har beställt en kortare blåmönstrad klänning och sen en balklänning i mörkblått som jag verkligen hoppas hinner komma i veckan! Först var jag helt inne på en knälång klänning, sen hörde jag att typ alla kommer gå i långklänning, då började jag tveka. Kommer inte den långa kör jag retur på den sen, men nu skulle jag gärna vilja att den åtminstone hann komma. Så jag har valmöjligheten att välja. Kommer iaf ha silverskorna som jag hade på svägerskans vigsel. De är perfekta inne :). Till den långa klänningen! Till den kortare blir det svarta skinnstövlar.

Jajajajajajaja….. Håret var det… Ska dra o färga nu.

Ha en fin kväll!

♥️

Annonser

Nya fransar~

Standard

Bokade förra veckan in mig på en elevbehandling på fransförlängning hos Lashia i Aspudden. Kände för att unna mig något och chansade på att göra en elevbehandling! Har gjort fransar en gång tidigare, hos en kompis, när jag var gravid med Max så det är ju nästan 5,5 år sen. Blev fint, men inget märkvärdigt..

Idag är jag chockad över hur fint det är! Det är volym, verkligen mörka fylliga fransar, ramar in ögat så mycket, ser verkligen ut som att jag är sminkad fast jag inte är det.. Jag kunde inte vara mer nöjd faktiskt. För 250:- så ser jag ut som världens piggaste och snyggaste 5barnsmamman i världen lixom 🙈

Det här är jag innan.. 🔼

Det här ⬇️ är jag efteråt

Så otroligt stor skillnad! Har inte fixat ögonbrynen, inte någon foundation, ingenting men ser betydligt fräschare ut på nedre bilden tycker jag..

Det här lyfte mitt humör litegrann inför måndag. Jag är nervös. Jag är orolig. Lite rädd. Hatar verkligen att behöva sövas, samtidigt vill jag såklart inte vill göra den här operationen i vaket tillstånd, såklart.. Sen bara tanken på att jag måste stanna kvar ett dygn, det stör mig lite. Min plan är iaf att jag på onsdag är tillbaka i skolan. Det är min plan!

Hej hopp på Er!

Sent~

Standard

Har kollat på 3 bra filmer ikväll. Ahh, eller två var iaf riktigt bra 🙂

The unforgetteble (riktigt osäker på stavningen, men ”oförglömlig” på svenska) och efter den såg jag ******** (hjärnsläpp) en förbaskat bra thriller. Handlade om en tjej & kille som bryter upp då de vill olika saker. Hon träffat en annan kille som visar sig vara störd, lite blod, inbrott, jakt osv. Ska se om jag kommer på imorgon vad den heter. Efter åt kollade jag på ”No good deed” inte alls lika bra enligt mig men absolut sevärd.

Robert åkte till landet idag på eftermiddagen. Han skulle ut o spackla i nya lillhuset. Max ville följa med, men det går inte eftersom han inte tänkte värma upp storhuset något, utan sova o jobba i Nyingen. Så det blev filmkväll och bara lugnt o skönt.

Hann göra min intervju på fm så förhoppningsvis kan jag nu bara renskriva på datorn, göra en sammanställning på något bra sätt och sen koppla källor och skicka in!

Efter den uppgiften så är det muntliga grupparbetet på onsdag sen har jag läst klart Hälopedagogik på 100 poäng! Helt sjukt egentligen! Det har gått fort! Känns helt underbart! Fortfarande lika glad och ser fram emot att lära mig mer!

Mycket har hänt sista tiden. Var på Chrilles begravning i måndags. Himla fint var det! Så sorgligt oxå, grät massor. Har inte så mycket mer att skriva om det.. Det är över nu iaf.

Nu börjar mina ögon zick-zacka här, snart ser jag mitt eget bakhuvud 🤯

Godnatt på er♥️

När allt börjar återgå till det normala~

Standard

Vi är friska! Så friska vi kan bli!

Så idag tog jag & R med gemensamma ”handikapps”-krafter tag i vårt vardagsrum. Jag trivdes inte med möbleringen jag gjorde för några månader sen. Som vi gjort nu blev bara sååååå mycket bättre. Vardagsrummet känns större och rymligare, luftigare och passa på något sätt vår familj bättre.

Inte världens bästa bilder men dom togs snabbt för att visa några via messenger!

Fråga inte vad som hände med textsnitt eller storlek. Jag lyckades komma åt något och nu stör det mig järnet..

Åkte och pantade 6 säckar ölburkar idag åt mammas kompis som ligger på sjukhus. Panten är till Sara & Noel. Dom får dom pengarna. Perfekt för Saras del som sparar pengar till Ullared och Noel sparar till en sparkcykel. Sara ska önska sig pengar i 15 års present, så hon kan shoppa loss lite. Det ska bli så mysigt! Bara hon och jag, på en buss i evigheter, och sova hotell tillsammans, umgås och prata! Verkligen prata! Det behövs faktiskt lite ”Mamma & Tuttan-tid”. Alldeles för länge sen som vi hade det. Och perfekt att kombinera med att shoppa tillsammans. Sen att hon blir 15 (!!!!) försöker jag verkligen förtränga! Straffmyndig!! Moppemyndig!! BYXmyndig!! 🙈🤯

Imorgon ska jag kasta lite mer saker som vi rensade ut här idag, försöka få upp en hylla till ovanför soffan, plocka lite, handla till på fredag. Ska göra tårta och köpa nåt litet vi kan äta eventuellt. Får se hur mycket ork jag har. Har väldiga problem att stå vid diskbänk/spis även kortare stunder så ska jag fixa något ätbart så ska det vara väldigt smidigt.

Ska även se till att maila hyresvärden och ansöka om att ta ner väggen mellan kök o v-rum. Öppna upp litegrann. Vi får knappt plats i köket som det är nu och den där jäkla väggen fyller inte någon funktion. Vill dessutom tapetsera om den andra köksväggen då de taper vi har nu (vita) inte är den optimala färgen i ett kök med 5 barn. Dom är så äckliga och jag har en skitsnygg tapet kvar från när jag tapetserade i Bredäng och den vill jag ha upp. Så i år kommer det hända mycket! Det här året ska bli helt amazing och det är vi värda! Så värda!

Vi tittade på Annabell 2 här ikväll, tror Noel halvt sket på sig när jag skulle resa mig. Det var väl lite för spännande i filmen & sprucket jag till för att resa mig bredvid honom. Han hoppade verkligen till, stackarn. Men den var så mycket bättre på Bio. Effekterna kom fram bättre. Fast helt klart sevärd! Om man gillar skräck!

Nu är det godnatt här. Se hur många sidor av ”Kapten Klänning” jag hinner med innan ögonen går i kors.

Puss och Godnatt!!

Tacksam, lycklig, lättad~

Standard

Jag hoppas verkligen alla känslorna ⬆️ får stanna kvar länge! Idag, ÄNTLIGEN, dränerades vätskan som kommit av bukspottskörtelinflammationen. Men fan vilken resa dit det varit. Robert har haft så ont. Bara mått sämre & sämre. Ingen smärtlindring alls. För att sjukvårdens ”automatiska doseringsmaskiner” INTE fungerat!

Och ingen levande människa kollar såklart om allt funkar, utan istället TROR dom att allt funkar fast man vid första anblicken när man tittar på Robert nästan kan Se Hans Smärta! Behöver inte vara läkare för det. Så i minst 2 dygn har han varit utan smärtlindring. Knappt kunnat andas, inte röra sig, inte äta.

Det finns så mycket mer jag skulle kunnat skriva om alla händelser sen i lördags, men mitt huvud är överbelastat just nu. Så många känslor har krigat i min kropp. Hjärnan har läst av minsta sak & analyserat. Maktlösheten har varit överväldigande. Och det är hur Jag känt.

Robert grät idag. Tårarna bara rann, han fick inte fram orden. Han behövde så mycket närhet, veta att allt ska bli bra. En hand att hålla, en klapp på kinden, sällskap. Jag har kunnat vara där nästan hela dagen idag. Och det är jag så glad för.

Vid 15 ca så blev han äntligen dränerad. Efter att stått först på en Prioriteringslista i ca 2 dagar! 2 dagar!! Prioriterad?!? Ordet prioriterad har tappat sin innebörd om du befinner dig på sjukhus. Det betyder ”Du får ligga i smärtor tills du verkligen ger upp”… Jag åkte upp igen till sjukhuset vid 18 tiden. Och den man jag såg i sjukhussängen var en ny människa! Det var som ett mirakel slagit in. Han kunde ta djupa andetag, han pratade, han log. Och all denna förbättring pga vätskan i buken sugits ut. På knappt 2,5 timme blev han som en ”ny” människa. Varför behövde han helt i onödan lida så extremt mycket???

Jag blev så glad. Varm i hjärtat. Kände ett lugn.. Såg Roberts lättnad. Såg honom känna hopp.

Nu hoppas jag att det går fort för honom att läka helt. Att det blir bättre och bättre varje dag.

Just nu är jag så extremt trött. Mycket tror jag det beror på att oron, ångesten & skräcken släppt. Jag har gått som en stålfjäder i 6 dagar. Inatt ska jag sova. Och det ska bli så jäkla skönt.

Fick det här messet från honom när jag kommit hem nu på kvällen

Det värmde så mycket att jag kände tårarna bränna.

Jag inser verkligen hur skört ett liv är. Hur något kan förändras på bara nån sekund. Att haka upp sig på små/stora saker ÄR inte värt det i slutänden. Tänk efter nog hur mycket negativitet Du vill ha i ditt liv. Ta till vara på varje sekund, älska så mycket du kan, visa dina känslor, våga vara älskad, våga älska. Tillåt dig känna, men slösa inte känslor på skit.

Jag inser att jag aldrig vill leva mitt liv utan Robert. Han är så viktig för mig. Jag älskar honom så ofantligt mycket!

Sänder kärlek till svägerskan som ringt, kämpat för Robert, åkt från Gnesta till Stockholm för sin brors skull. Svärmor som måste lidit så när hennes son ligger så sjuk på sjukhus. Mamma som hjälpt mig enormt mycket…

Tack för att Du läste ♥️

Ett steg fram, två steg bak~

Standard

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

fan, det här är mitt liv

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss

Inget går enligt planen~

Standard

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!