Tag Archives: sju i familjen

Landet~

Standard

I helgen blev min första helg på landet för i år. Bodde i nybyggda lillhuset, som är klart på ”undervåningen” men loftet är fortfarande lite kvar att göra på. Första natten var det typ en fröjd att sova där. 18-19 grader när vi gick o la oss. Men under natten var det ca 24-25 grader och inte alls speciellt skönt. Andra natten fixade jag myggnät för att kunna ha fönstret öppet, men det hjälpte inte. Det har varit så varmt därinne, jag och barnen sov där. Blir nog bättre när loftet är klart och man fått upp myggnät för fönstren där uppe och det kan bli lite genom cirkulation på luften. Det är iaf ett väldigt ”tätt” bygge dom gjort 😂

Har badat massor. Flera ggr om dagen. Det är 23 grader i vattnet. Helt underbart! Skulle kunna ligga i vattnet hela dagen!

Nu är helgen slut och vi ska nog snart åka hem. Duscha ungar och äta middag. Imorgon börjar jag i skolan igen efter att ha haft 4 veckors praktik. Ska bli kul att träffa klasskompisarna igen. Få höra hur de haft det under dessa veckor.

Det har varit skönt med en helg på landet, men nu räcker det nog för ett tag för min del. Känner mest att jag är i vägen, och mina barn verkar vara störande på något vis.

Lite blandade bilder kommer här 🙂

Så, roligare än så blev det inte denna gång!

Ha det fint, glöm inte dricka vatten i värmen!

Kram

Annonser

Förlåt~

Standard

Skrev i mitt förra inlägg att jag inte har någon att prata med, men det har jag ju.. Om jag vill så vet jag att Tessa, Mamma & Vera och även Lisa finns att ventilera med!

Jag har bara inte styrkan själv att dra igång ett samtal med någon.

Jag hade sån tur att förra fredagen kom Tessan hit i rekord fart och kramade och pratade och även mamma. Ni läser mig som en öppen bok och ni tvingade mig att visa känslor och ventilera. Otroligt uppskattat.

Vera du har hört av dig och försökt starta samtal, men jag har nekat.

Jag står lixom och velar på ett ben just nu. Jag vet inte vad jag känner. Jag måste själv (tror jag) försöka komma på hur jag ska kliva ur den här perioden i mitt liv. Men jag vet inte hur. Jag har aldrig blivit så nedslagen. Så besviken och känt mig så ovärdig att leva.

Jag trodde inte jag skulle klara skolan. Men, jag gick upp, klädde på mig, borsta tänderna och tog mig till skolan! Jag mådde bättre på eftermiddagen. Vet ännu inte helt hur jag ska hitta ork och styrkan igen, men jag kämpar för att komma dit.

Men ber om ursäkt för att jag sa att jag inte har någon! Jag har någon(ra)!

Jag är inte ensam. Men jag är extremt duktig på att sluta mig och inte vilja prata till en början. Jag blir som eremit, vill ”slicka mina sår själv) och grubbla! Inte bra, jag vet, men det är Johanna!

Puss på Er! Ni är alla fantastiska människor ♥️

Gjorde allt för att inte ”jinxa” det~

Standard

Men inte hjälpte det! Vi trodde på den här 5an! Vi hade hjälp som gjorde att det borde vara VI som flyttar i sommar..

Men nu vet vi! Det är vår hyresvärd som är full av skit! Som ljuger om att lägenheterna ska till bostadsförmedlingen och att det då inte går att ”byta internt”.. Nu vet vi dock sanningen!

Den går raka vägen till hyresgäster som bott mycket kortare än oss i huset, men då mannen är egenföretagare och hjälp värden med mindre arbeten så ger man dom större lägenhet bara ”sådär” (knäpper med fingrarna), en familj med 2 barn går före en FAMILJ MED 5 barn! Behovet är inte viktigt längre tydligen! Medmänskligheten för läääääänge sen utdöd! Lojalitet grannar och vänner emellan finns inte!

Tårarna forsar! Frustrationen kokar i bröstet! Ilskan vill ut genom att döda någon!

Jag orkar inte mer! Jag gör inte det! Vår familj går under! Vi gör allt för våra barn, men jag orkar inte längre! Stora barnen mår skit, jag mår skit, R mår skit…. Vi närmar oss snart en separation då vi inte står ut såhär längre. Vi klarar det inte. Vi kan inte andas längre… Jag vill inte mer…. Vill INTE!

Jävligt Less.Nu~

Standard

Vi är drabbade av otur, det bara är så, men tycker att vi nångång ska få andas innan nästa sak drabbar oss..

Robert backade in i en båt på landet, fick buckla under bakluckan, åker och skadebesiktar vilen på verkstad, får besked från försäkringsbolaget om att vi ska få kontantlösen på bilen. Något vi inte vill, utan vi kan åka med en buckla, så vi tänkte ansöka om att få beloppet för vad det kostar att laga och fixa själva. Det sket sig idag. Nu är bilen trasig.. R backade in med backluckan helt öppen in i vår parkeringsficka i garaget. Luckan stod rakt upp åt fel håll 😢 Pga stress…. Han glömde stänga, skyllde på mig att jag gjort något. Nu måste vi låta försäkringsbolaget lösa bilen och pengarna vi får räcker inte till en ny 7 sitsig bil… Inte ens begagnad. Vi kan ju inte köpa en 5 sitsig, det är ju bara dumt när vi är 7 i familjen. R går inte att prata med. Han är så jäkla arg och besviken, jag förstår ju det.. Jag är oxå ledsen att bilen är trasig, men vi kan inte ”lägga oss ner och dö” lixom. Livet går vidare. Ytterligare en motgång vi måste ta oss igenom, men jag börjar undra hur många motgångar mer som vi klarar av… Det finns en gräns för alla människor och vår är nu nådd med maxgräns.

Inget är roligt. Inget känns hållbart. Inget är längre bra… Så om jag är lite tjurig och off så vet ni varför. Jag börjar ge upp.. på riktigt Ge Upp!

Drömmar~

Standard

Eller önskan kanske är rätt ord. Eller begär.. R håller på att tvätta av våran donkey så vi kan sälja den. Vi har knappt använt den sen Sigge kom. Litegrann första månaderna bär jag lämnade på dagis, men sen har den bara stått undangömd. Den tar plats och borde istället få flytta vidare och glädja en annan familj. Det är ju verkligen en så fantastisk vagn. Vi har många tillbehör oxå så den dom köper ”får typ allt man behöver” på en gång. Men när vi tog fram den från sitt gömställe så hittade jag hyllor vi varit och hämtat som varit bortskänkesBlocket och som vi lagt undan och sparat till vårt framtida större hem. Och när jag ser dom så kommer direkt tankarna om hur och vart de skulle sitta. I vårt nya hem alltså… Jag har sagt det förr och säger det igen… JAG HATAR VÅR TREA OCH VILL HA EN FEMMA!!!!!! Så trött på att inte ha utrymme till barnen. Ingenstans kan de leka, leksakerna är undangömde (playmo & lego) för att inte Sigge ska stoppa i munnen, och det resulterar i att Max & Ebba inte har några saker alls att leka med. Dom två är så rastlösa i sina små kroppar, de känns som att de blir understimulerade här hemma. Och ångesten och det dåliga samvete haglar över både mig & R. Vi skäller & gnäller över att de istället springer runt i soffan, hoppar på vardagsrumsbordet, klättrar på fönsterbrädorna osv. Vet om att de behöver få utlopp för sin energi och kreativitet, vi försöker stimulera dom genom att gå ut, i den mån det går med Sigge oxå. Men det är inte tillräckligt. Inte på långa vägar… Och då, när samvetet tynger som mest, kommer tankarna på en 5a.. Hur jag skulle dela upp Playmo i deras rum, hur legot skulle placeras, vad för litet bord de skulle ha och bygga lego på, kanske en hylla att spara legobygget på?? Jag bara drömmer mig bort och sen slår verkligheten tillbaka och jag känner bara ilska och ångest! Fan!!!!!

Kul inlägg va??? Att läsa???

Idag är det söndag. På torsdag fyller Noel år och jag ska på casting för dokusåpan jag sökt till. Ångest där oxå, grabben blir 11 år. Jösses!! Och han delar dag med sin kusin Mila som oxå fyller 11 år och Camillas Nea fyller 13 år. Några barn på samma dag.

Imorgon är sista dagen med SpecialPedagogik. 5 veckor till har bara sprungit iväg och 100 poäng till klara på utbildningen. Nu ska vi börja med en 10 veckors kurs, Vård o Omsorg där 4 veckor består av APL. Ska bli kul. Ska söka till äldreboendet vi har här i Axelsberg tänkte jag.

Förstår inte, känner mig så rastlös samtidigt som jag känner mig så sjukt trött. Kanske är årstiden? Nr solen kikar fram och man kan lukta sig till att det är vår då får jag sån energi att jag skulle kunna ut o springa (👀) men sen blir det såhär mulet och trist och då har det där suget helt försvunnit… Ska boka in två pass vattengympa den här veckan så att jag kanske får lite mera ork av det. Måste även till vc o ta nya struma prover, tror jag medicinerar för högt just nu med levaxin. Blir alldeles upp i varv på kvällarna, ont i huvudet och nästan ångest. Så tror det är dags att ta nya prover. Skulle egentligen gjorts för ett par veckor sen 🤥

Jaja, nu ska jag blunda lite bredvid Sigge. Passa på när jag ändå ligger här med honom. Brukar inte kunna somna på dagen, men ska testa idag.

Hej svejs!

Magsjuka gånger 6~

Standard

Helvetes jävla äckliga magsjuka! Vi är fan förföljda magsjukebakterier! Så jäkla less nu!

I onsdags blev Max hemringd från dagis med magsjuka. På torsdag morgon kräks jag o ligger sen däckad med Max här hem.. Sent på fredagskvällen började Ebba kräkas. Och på lördagen insjuknar Sigge. Måndag fm insjukna Sara och imorse Noel. Vi har haft det i en vecka nu men än kan vi inte räkna med att ”faran” är över. Nu ska det gå 48 timmar utan symtom av magsjuka eller diareer. jippiekayejmotherpiiiiiiiip!!!!!!

Vi låge hela jul och nyår med magsjuka. Dessutom har Max & Ebba haft en mindre släng av det i februari, och nu hela påsken. Vågar man gissa på vad vi har till midsommar??

Annars händer massor just nu, det är skola och studiebesök, det är castingen som är framflyttad, det är massor med barnen, det börjar äntligen likna vår ute, och det är massa små aprilbarn som fyller år!

Ebba fyllde 3 år i söndags. Hon hade feber och var matt och sänkt på sin födelsedag men verkade ändå stadigt nöjd med sin dag. Vi gjorde vårt bästa av situationen.

Hon var nöjd och glad ändå. Ska fira henne mer när vi firar alla prillisarna samtidigt. Nu blev det ett mindre firande. Snart är det Noels tur. 11 år.. Herrejesus alltså. Och i maj ska jag och Sara till Ullared och fira hennes 15 års dag. Sen är det bara Smarre kvar i april. Sjukt att 4/5 ungar är födda samma månad. Vi lyckades verkligen med att inte planera 😂😂

Ligger här i valet o kvalet om hur jag ska göra imorgon.. Just med tanke på att magsjuka är så jäkla smittsamt. Vill ju inte riskera att smitt någon i klassen, heller inte någon på StocC, där kan det jobba många med funktionsnedsättning och hur sjysst är det att smitta någon med den här skiten? Inte alls tycker jag..

Så jag känner mig väldigt splittrad just nu..

Ska väl kanske iaf ta o försöka sova på saken kanske.. Ha det fint!!

Kram

1 april 2015~

Standard

Dagen då jag blev mamma för fjärde gången, och då hade 2 döttrar och 2 söner.

Som du lurade oss lilla barn. Du var planerad att födas den 18 mars 2015 men som majoriteten av våra barn så gillar ni att hänga kvar i magen lite extra. Att du sen föddes i just april månad som dina 3 äldre syskon kändes i slutänden ganska givet.

Du var värd varje lång sekund av väntan. Du är värld allt guld i hela världen! Fantastiska lilla tjej.

En bestämd liten tjej, med en vilja av stål och temperament som ett vulkanutbrott! Röstresurser som kan skrämma slag på en hörselskadad har du. Och dina idéer. Vad du hittar på galenskaper och bus. Har aldrig träffat på ett barn med så vild fantasi som du. Ditt skratt är högt och sprudlande. Blir glad och lycklig av att höra dig skratta.

Du växlar i ditt humör från strålande lycklig till att bli så förbannad att man nästan blir rädd, för att i nästa sekund komma och kramas och pussas och bara prata ”förståndigt”… Du är otroligt häftig Ebba! Du kommer att gå hur långt som helst! Du kommer att uppnå vilket mål du än strävar efter!

00.16 2015 föddes Ebba Pauline Bella, 45 lång och 4320 gram. 00.17 smälte mitt hjärta och jag fick återigen inse mig besegrad av kärleken till mitt barn. Redan där visste jag att jag kommer kriga för dig så länge jag lever, jag kommer alltid tro det bästa om dig, jag kommer trösta dig som barn, som tonåring, som ung vuxen och för resten av mitt liv. Jag kommer alltid Hejja på dig, jag tror på dig.

Idag min lilla tjej fyller du redan 3 år.. Du har legat med magsjuka sen igår och haft en riktigt jobbig dag idag med kräkningar och hög feber. Nu sover du gott, du återhämtar dig från allt din lilla kropp fått utstå idag & imorgon ska vi fira dig, hela långa dagen. För det är din dag Älskade Barn.

Grattis Ebba på 3 års dagen!! Pappa & jag älskar dig villkorslöst, kommer vi alltid att göra!