Tag Archives: trött

Landet~

Standard

I helgen blev min första helg på landet för i år. Bodde i nybyggda lillhuset, som är klart på ”undervåningen” men loftet är fortfarande lite kvar att göra på. Första natten var det typ en fröjd att sova där. 18-19 grader när vi gick o la oss. Men under natten var det ca 24-25 grader och inte alls speciellt skönt. Andra natten fixade jag myggnät för att kunna ha fönstret öppet, men det hjälpte inte. Det har varit så varmt därinne, jag och barnen sov där. Blir nog bättre när loftet är klart och man fått upp myggnät för fönstren där uppe och det kan bli lite genom cirkulation på luften. Det är iaf ett väldigt ”tätt” bygge dom gjort 😂

Har badat massor. Flera ggr om dagen. Det är 23 grader i vattnet. Helt underbart! Skulle kunna ligga i vattnet hela dagen!

Nu är helgen slut och vi ska nog snart åka hem. Duscha ungar och äta middag. Imorgon börjar jag i skolan igen efter att ha haft 4 veckors praktik. Ska bli kul att träffa klasskompisarna igen. Få höra hur de haft det under dessa veckor.

Det har varit skönt med en helg på landet, men nu räcker det nog för ett tag för min del. Känner mest att jag är i vägen, och mina barn verkar vara störande på något vis.

Lite blandade bilder kommer här 🙂

Så, roligare än så blev det inte denna gång!

Ha det fint, glöm inte dricka vatten i värmen!

Kram

Annonser

Hallon~

Standard

Eller Hallå.. Vad som passar dig bäst, välj själv..

Har börjat med Special Pedagogik nu på 100 poäng och jösses vilket brett och otroligt intressant område. Det finns så mycket att lära och så mycket som är helt främmande för mig, men jag är ju som en svamp, suger åt mig av allt och vill verkligen lära mig så mycket och verkligen förstå vad jag lär mig! Idag har vi haft muntligt seminarium och därav Godkänd ✅!! Whop Whoop!!! Även i onsdags fick jag ✅ på muntligt seminarium. Så jäkla kul att göra gröna bockar ✅✅✅✅✅✅✅✅✅✅✅!

Tror det ska bli min nya favvo-emoji!!

Imorgon har jag skola mellan 14-16. Så även onsdag 9-15. Tre dagar i skolan denna vecka, inte så konstigt med tanke på vilket stort ämne vi ska klara av på bara 5 veckor.

När jag kom hem från skolan idag hade jag sån sjuk huvudvärk. La mig på soffan och halvslumra men huvudvärken störde mig så mycket att det inte gick att ”vila bort den” .. Blev tillslut en alvedon och då släppte det. Känner mig allmänt slö och tråkig, fick såklart mens idag oxå och jag har börjat bli en så vedervärdig bitch under mensen. Jag är hemsk! Känner själv att jag typ vill ”spy på mig själv” ibland. Sara & R bara skrattar (tack o lov) och skakar på huvudet åt mina sjuka utbrott. Nästan så jag välkomnar ett klimakterie så jag kan slippa den här jävla pms’en och mensen. Helst igår redan Tack!!

Och snart fyller lilla Bombom 3 åt redan! Hur är det ens möjligt? Ja, eller, hur är det ens möjligt att det redan är dags för alla våra ”Aprillisar” att fylla år?

Ebba blir 3 den 1/4 och sen kommer Noel 12/4 och blir 11, Sara fyller 15 år 21/4 och så Smarre fyller 5 den 29/4… April är värre än julafton. Aprilmånad slår decembermånad med h ä s t l ä n g d e r !! Och samma dilemma varje år, vad köper man?? Leksaker är väl jättekul, men vi har ingen plats här hemma. Det är för trångt.. Det blir praktiska & nödvändigt från oss. Ebba får någon leksak såklart, men inte 5-6 st.. Likaså för Smarre. Det blir mera nödvändiga saker. Har beställt vårjackor till dom från Name It, tror dom kommer bli en hit :).

Nä, nu ska jag nig låta John Blund ”ta mig med storm” och hoppas på en mycket gladare & trevligare och stabilare Johanna imorgon.

Puss & Godnatt 👋🏼

Paintball~

Standard

Noel är bjuden på 11 års kalas idag hos Filip (grannen på 5 trappor) i Farsta. Dom ska spela paintball. Första gången för Noel med det, han har kört Laserdome innan bara.

Igår kom R och de 3 små hem från landet! Och fasiken vilket oväsen det blev! På bara 2,5 sekund hade de rivit hela lägenheten. Inser nu att vi har för många soffkuddar, det låg fan kuddar överallt.. Efter att ha varit solo med två självgående barn så har hemmet varit tiptop. Kliniskt rent på bänkar och golv, allt på sin rätta plats. Men så är det inte nu längre.. Jag har såklart längtat mig sjuk efter barnen, men tror det är riktigt nyttigt att separera på dom ibland. Sara & Noel har verkligen njutit av att vara hemma utan allt som blir kring småsyskonen.

Pratade med mamma nyss i telefon, vi har inte träffats eller pratat med varandra på evigheter. Hon har mycket på jobbet och jag fokuserar väldigt mycket på skolan och mina arbeten, och såklart familjen. Men i torsdags träffades vi och åkte till City Gross tillsammans och handlade. Dels var det Internationella kvinnodagen och de hade ett extra mingel för just Kvinnor. Det var goodiebags, cider, snittar, chokladbollar och tipsrunda. Riktigt trevligt faktiskt. Vi fick varsin ros direkt när vi kom in, jag älskar ju rosor så det var uppskattat. Sara var med och blev oxå såklart uppvaktad.

På måndag är det skola igen, sista veckan med ETIK & MÄNNISKANS LIVSVILLKOR. Blev irriterad på en klasskamrat i tisdags. Vi höll på med personliga zonen & intim zonen, alltså hur nära man inpå som man tycker det är okej att gå en annan människa innan man känner sig trängd.. En av mina klasskompisar vägrar gå nära en annan man. Jag tycker då att man är i helt fel utbildningsform då. Undersköterskor arbetar med människor. Alla människor. Inte en färg, en form eller en religion. Den personliga åsikten får man lägga bakom sig och fokusera på människan. Men om man som kille vägrar röra vid en annan av samma kön då ska man inte arbeta inom vården. Då tycker jag man ska tänka om. Min personliga åsikt, du kanske tycker annorlunda, då får vi hoppas att ditt yrke inte handlar om att arbeta med människor.

Måste till apoteket idag. Har slut på melatonin och har beställt hem mina 60 mg Ritalin och 20 mg. Det är ganska tråkigt att käka så mycket mediciner, riktigt drygt varje morgon att stå med typ 8-10 olika tabletter. Allt från Ritalin, Sertralin, levaxin, Omaprezol, gabapentin osv. Snart hoppas jag kunna sluta med gaban, den är mot nervsmärtan efter operation. Tycker min rygg läkt ihop lite bättre nu, så förhoppningsvis blir det vattengympa i veckan!! Tjohooooo!!! Längtat verkligen♥️

Nä, nu får ni ha det så bra! Hoppas våren kommer snart! Och lite mera plusgrader!!

Puss kram

Ledig tisdag~

Standard

Jag fattar inte att jag imorgon har sista lektionen i hälsopedagogik. Imorgon gör jag ett grupparbete med 3 klasskamrater om ”Matvanor & Livsmedel”. Sammanlagt får gruppredovisningen sammanlagt ta 10-15 minuter. Vi har gjort ett collage med text och bilder samt vi alla har en liten text att prata ifrån. Kommer bli så bra så. Synd bara att vi alla även som vuxna HATAR muntliga redovisningar inför klassen!! Men vem är egentligen jätte förtjust i det?

Igår hade jag tid hos läkare hos Prima i liljeholmen. Perfekt då det ligger i huset bakom min skola så tog knappt 1-2 minuter att gå dit. Jobbade lite med gruppen vårt grupparbete sen åkte jag hem. Har lämnat in min sista skriftliga uppgift och väntar betyg på det, sen är hälsopedden klar. På måndag börjar Specped på 100 poäng. Alltså 5 veckor sammanlagt. Efter det läser jag Etik på 100 poäng i 5 veckor. Känner att allt blir mer och mer intressant, längtar tills jag börjar med Medicin :). Nu på onsdag ska vi få testa ta blodtryck på varandra. Jag bara längtar tills vi får göra allt det praktiska. Känns så verkligt allting när det kommer till blodtryck, puls osv. Och när vi ska börja sticka lite!

Igår kväll började jag känna mig snorig, tjock i näsan och febrig.. Men tror jag sov bort det mesta för mår betydligt bättre idag.

Imorgon ska R operera ut röret som hållit ihop hans tolvfingertarm under läkningen. Han ska göra det på Södertälje sjukhus. Hans mamma kör honom dit o hem. Hon kommer även ha Sigge imorgon då jag är i skolan. Jag måste vara vid Prima innan 8.00 för att ta blodtryck osv för att få förnya mina recept, sen direkt till skolan för att repetera inför redovisningen. Så lagom stressigt känns det som.

Det sjuka är att R ska få veta idag när han ska opereras. Alltså ingen längre framförhållning alls, så vid 14 ska dom ringa och säga om han ska vara där vid 7 eller 12… Helt sjukt egentligen.. På måndag den 12/2 ska jag opereras. Jag känner mig nervös och orolig. Jag hatar att sövas men samtidigt ser jag fram emot att få det här gjort. Jag längtar till efteråt, att bli smärtfri, få tillbaka min rörlighet i kroppen. Börja träna upp styrkan i benen. Samtidigt hatar jag tanken på att behöva ligga inne ett dygn på sjukhus. Det lixom skrämmer mig, får sådan ångest.. Men usch, kan inte tänka på det nu, för då kommer jag att framkalla en panikattack!

I övrigt idag händer ingenting här hemma.

Däremot ska jag på torsdag gå och få en elevbehandling på nya fransar hos Lashia i Aspudden. Kostar 250:- och är de bra, noggranna och försiktiga tänkte jag låta Sara gå dit oxå o få nya fransar. Idag fick jag hem min gel från Bettan, äntligen en RIKTIGT bra gelé. Så jäkla less på gelén från wish som jag varit dum nog att prova. Har tillomed dragit på mig en skada på min tumnagel för att gelén släpper och slås av så lätt. Så nu ska jag äntligen göra riktiga naglar! Längtar!

Puss på Er ♥️

Trött & tröttare~

Standard

”Gick på en promenad, och sen somnade Trött…

Nä, jag skoja, tänker inte skriva nån saga här.. Har varit inskolad från typ 11-16 idag. Det var LärarTorg när vi elever ha möjlighet att fråga mentorer grejer, få hjälp osv. Fick det glada beskedet att de 3 skriftliga uppgifter jag redan lämnat in, var just det enda som vi hade skriftligt som eget arbete. De moment som är kvar, de är grupparbeten, som vi blir introducerade för imorgon och tror även vi blir ”placerade” i grupper. Det gillar jag INTE! Tyvärr är det väldigt olika språkbarriär i min klass och språket kommer emellan. Jag kanske är lite udda, men jag förstår verkligen inte vad somliga menar.. Tycker till viss del att det är skrämmande att vissa ska jobba med sjuka, gamla, barn, men knappt kan föra en vanlig dialog på svenska. Tänk en gammal vårdtagare som kanske har svårt att höra, eller lite förvirrad, så kommer nån som knappt kan säga ”Hej, vad vill du att jag handlar åt dig idag?” Det är faktiskt skrämmande.. Men det är inte mitt problem att lösa! ……. (just nu). Däremot ligger det en stark dragning i mig att få förändra. Att göra framförallt äldreomsorgen bättre. Tydlig och trygg, med bra salugent arbetssätt. Jag ska göra mitt bästa! Mer kan jag inte göra!

Imorgon börjar som sagt moment två (uppgift 1 & 2 ) i Hälsopedagogiken. Tänk att jag redan är unna på vecka 2!! Alltså jag är så många steg närmare mitt diplom och att ta Examen som Undersköterska!! Hur coolt????!!!!!???

Idag jobbade jag med 20 studieuppgifter som finns i boken. Alltså plugga in de kapitel vi jobbar med nu. Kommer behövas när vi sen får prov 😱 Gick även på en föreläsning om Källkritik. Ganska logiskt tänk det här med källkritik, men har man språket emot sig så är denna föreläsning genast jätte svår… Suck!

Nej, nu ska jag nanna-kudden och bara koppla av. Imorgon en ny spännande & lärande dag i skolan! Tjoho 🤗

Bjuder på en ful bild på mig när jag sitter på morgon toan 😂

Tacksam, lycklig, lättad~

Standard

Jag hoppas verkligen alla känslorna ⬆️ får stanna kvar länge! Idag, ÄNTLIGEN, dränerades vätskan som kommit av bukspottskörtelinflammationen. Men fan vilken resa dit det varit. Robert har haft så ont. Bara mått sämre & sämre. Ingen smärtlindring alls. För att sjukvårdens ”automatiska doseringsmaskiner” INTE fungerat!

Och ingen levande människa kollar såklart om allt funkar, utan istället TROR dom att allt funkar fast man vid första anblicken när man tittar på Robert nästan kan Se Hans Smärta! Behöver inte vara läkare för det. Så i minst 2 dygn har han varit utan smärtlindring. Knappt kunnat andas, inte röra sig, inte äta.

Det finns så mycket mer jag skulle kunnat skriva om alla händelser sen i lördags, men mitt huvud är överbelastat just nu. Så många känslor har krigat i min kropp. Hjärnan har läst av minsta sak & analyserat. Maktlösheten har varit överväldigande. Och det är hur Jag känt.

Robert grät idag. Tårarna bara rann, han fick inte fram orden. Han behövde så mycket närhet, veta att allt ska bli bra. En hand att hålla, en klapp på kinden, sällskap. Jag har kunnat vara där nästan hela dagen idag. Och det är jag så glad för.

Vid 15 ca så blev han äntligen dränerad. Efter att stått först på en Prioriteringslista i ca 2 dagar! 2 dagar!! Prioriterad?!? Ordet prioriterad har tappat sin innebörd om du befinner dig på sjukhus. Det betyder ”Du får ligga i smärtor tills du verkligen ger upp”… Jag åkte upp igen till sjukhuset vid 18 tiden. Och den man jag såg i sjukhussängen var en ny människa! Det var som ett mirakel slagit in. Han kunde ta djupa andetag, han pratade, han log. Och all denna förbättring pga vätskan i buken sugits ut. På knappt 2,5 timme blev han som en ”ny” människa. Varför behövde han helt i onödan lida så extremt mycket???

Jag blev så glad. Varm i hjärtat. Kände ett lugn.. Såg Roberts lättnad. Såg honom känna hopp.

Nu hoppas jag att det går fort för honom att läka helt. Att det blir bättre och bättre varje dag.

Just nu är jag så extremt trött. Mycket tror jag det beror på att oron, ångesten & skräcken släppt. Jag har gått som en stålfjäder i 6 dagar. Inatt ska jag sova. Och det ska bli så jäkla skönt.

Fick det här messet från honom när jag kommit hem nu på kvällen

Det värmde så mycket att jag kände tårarna bränna.

Jag inser verkligen hur skört ett liv är. Hur något kan förändras på bara nån sekund. Att haka upp sig på små/stora saker ÄR inte värt det i slutänden. Tänk efter nog hur mycket negativitet Du vill ha i ditt liv. Ta till vara på varje sekund, älska så mycket du kan, visa dina känslor, våga vara älskad, våga älska. Tillåt dig känna, men slösa inte känslor på skit.

Jag inser att jag aldrig vill leva mitt liv utan Robert. Han är så viktig för mig. Jag älskar honom så ofantligt mycket!

Sänder kärlek till svägerskan som ringt, kämpat för Robert, åkt från Gnesta till Stockholm för sin brors skull. Svärmor som måste lidit så när hennes son ligger så sjuk på sjukhus. Mamma som hjälpt mig enormt mycket…

Tack för att Du läste ♥️

Ett steg fram, två steg bak~

Standard

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

fan, det här är mitt liv

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss